Första IPO provet i Sverige 1995             Jag gratuleras av domare och figurant. Uppflyttad med 2 hundar!   Året efter blev jag godkänd som IPO domare i Sverige.

Skydds – om och kring SBK:s mest traditionella gren.

Det finns ett talesätt som säger att en bra tjänstehund är en bra tävlingshund. Det kan vara så, men det är inget som är självklart. Sedan skall vi ha klart för oss att kriterierna för en bra tävlingshund inte nödvändigtvis måste vara en bra tjänstehund.

Filosofin bakom det svenska programmet

Vi tänker oss att det i ett skogsområde finns en buse. En hundpatrull kommer och börjar söka av området. Personsök.

När hunden finner figuranten börjar momentet Ståndskall.

Den situationen tar man med sig till appellplanen där man rekonstruerar den igen genom momentet Civilsändandet.

Busen börjar transporteras för att kunna tas omhand. Transport. I slutet på transporten fattar busen mod och försöker komma undan genom att överfalla hundföraren. Överfall.

Detta lyckas inte eftersom hunden avvärjer. Istället försöker busen att fly. Hunden skickas efter busen och angriper denne så länge denne rör sig. Fasttagande.  Nu tycker hundföraren att busen blivit lite väl stökig så han beslutar sig för att kalla på hjälp. Under tiden sätter han sin hund för att bevaka busen. Busen gör tre flyktförsök innan han fattar att det är lönlöst eftersom hunden angriper varje gång han rör sig. Bevakning.

Sedan skall busen transporteras till en säker plats, men på vägen dit har busens kompis samlat mod till sig och gör ett fritagningsförsök för att hjälpa denne. Dubbelretning.

Det är detta som ligger till grund för vårt civila skyddsprgram. Sedan provas hunden även utan munkorg mot ärmförsedd figurant. Programment börjar i princip om från början med Transport och Överfall. Skillnaden är att nu gör busen ett flyktförsök där han plockar upp ett tillhygge från marken och hotar den efterföljande hunden. Modprov. När hunden bitit sig fast kommenderas busen att stå stilla och vid passivitet släpper hunden sitt bett. Släppande.

Även här har vi en Bevakning som hunden sköter själv och sedan avslutas programmet med att busen gör ett sista försök att fly där han även försöket skjuta hunden. Flykt med skott. 

Jag tycker det är bra att se på programmet på detta viset. Det gör handlingen logiskt och som domare har jag känsla för vad som är viktigt. Sen kan man givetvis fundera på varför man skall transportera på en meter, något som verkligen är verklighetsfrämmande. Eller hur det kan komma sig att en buse som avväpnats flera gånger plötsligt kan plocka fram en pistol och börja skjuta omkring sig.

Då gör vi samma resonemang med det internationella skyddet – IPO

Även här börjar vi med personsök. Men här gömmer sig inte busen i skogen utan det är mer frågan om ett industriområde (använd fantasin). Föraren rör sig snabbt genom området och hunden söker efter dennes dirigering. Rondering.

Bakom det sista gömslet står busen som hunden påvisar genom bevakning och ståndskall. När hundföraren kommer fram kallas hunden ut ur gömslet och busen kommenderas att inta en anvisad punkt där hunden placeras att bevaka busen medan föraren förmodas kalla på hjälp. Precis som i Sverige försöker busen att fly. Flyktförsök.  Hunden angriper, men i motsats till oss svenskar som genast blir passiva när hunden biter – det gör ju ont – försöker den kontinentala busen fortsätta att springa med hunden hängande i armen. Därför är det önskvärt att hunden gör sig tung och aktivt försöker hindra busens fortsatta flykt. Efter ett tag ger busen upp och vid passivitet släpper hunden efter kommando. Men så tjurar busen till igen och gör ett angrepp på hunden. Hunden möter detta angrepp och busen försöker än en gång att springa från platsen med hunden hängande i armen. Denna gång försöker busen dessutom att slå sig fri (belastning). Avvärjande under bevakning.

När det visar sig att hunden inte låter sig påverkas blir busen passiv och hunden släpper åter på kommando.

Nu kommer föraren fram och busen transporteras iväg. Den internationelle hundföraren är lite intelligentare än sin svenske kollega för han håller ett avstånd på 5 steg under transporten. Ryggtransport.

Å andra sidan har han glömt att avväpna busen, så denne har fortfarande sitt tillhygge. Precis som sin svenske kollega försöker busen ta sig fri under transporten men han gör det genom att angripa hunden. Överfall på hund. Även här förflyttar sig busen en kort sträcka med hunden hängande i armen innan han inser det lönlösa och ger upp. Denna gång är hundföraren lite mer observant och avväpnar busen. Samtidigt har det sydländska temperamentet runnit på så han tar själv handgripligt tag i busen och transporterar honom fram till domaren. Hunden går vid detta tillfälle mellan föraren och busen.

Där talar man om att man tagit hand om och avväpnat en buse och lämnar platsen.

Men innan man hinner koppla av och ta en välförtjänt paus, dyker busens kompis upp. Han har hela tiden legat och tryckt och försökt samla mod för att ta sig från platsen. Hundföraren upptäcker detta och ropar att han skall ”stanna annars skickar jag hunden” Nu brister det helt för buse nr 2. Istället för att snabbt ta sig från platsen, spottar han upp sig och börjar rusa mot ekipaget under höga rop. Föraren skickar sin hund och det slutar i en frontal attack. Överfall på hund under rörelse. Precis som sin kompis är buse nr 2 okänslig i armen och försöker springa med hunden hängande i armen. Efter en stund ger han upp, men bara skenbart. Efter ca 5 sekunder gör han ett nytt försök och överfaller hunden. Denna gång pressar han hunden framför sig och belastar med stockslag. Avvärjande under bevakning. Som vi redan vet är vår hund omutbar och efter en kort sträcka ger busen upp. Även denna gång transporteras busen iväg till domaren med hunden emellan.

En stor skillnad mellan ovanstående program är figurantens agerande mot hunden. Den svenske busen är neutral och avslappnad i umgänget med hund medan den kontinentala busen har en hotfull attityd och ögonkontakt med hunden även när han är passiv.

Skillnaden kanske kan förklaras i vad man har för relation hund – människa. Även olika traditioner spelar in.  Personliga skyddshundar är mer utbredda utomlands.

Och i Sverige tycker vi att vi har en humanare syn på djur än på kontinenten. Detta återspeglas bl.a. på dressyrmetoder. Sverige är exempelvis världsledande när det gäller lydnad och SBK har tagit avstånd från vissa tekniska hjälpmedel som finns i mångfald på kontinenten. Ser man exempelvis ett skyddsärmsöverdrag i en affär i tyskland är tamparna som är fastsatt inte nödvändigtvis snören för att sätta fast överdraget på ärmen. Det kan lika gärna vara el-trådar som skall kopplas till batteri.

Jag har med detta försökt ge en inblick i de skyddsdiscipliner som prövas inom SBK. I motsats till andra grenar framgår det med allt tydlig klarhet att detta är inget man fixar själv. Här hjälper det inte att man slår sig ihop med en kompis och hjälper varandra. Här måste experthjälp till. Man måste ha mycket hjälp, framförallt kompetent hjälp. Och det fixar bara en utbildad träningsfigurant. Och på vilken nivå man vill ligga bestämmer man själv. Har jag ambition att göra detta till det yttersta eller vill jag bara ha lite kul med min hund som kanske är fullcertad i en annan disciplin.

Vad målet än är, finns mycket att ta hänsyn till. Relation förare hund, figuranten kompetens och attityd mot hund. Hundens genetiska arv m.m. Vill jag tävla eller vill jag ha en tjänstehund. Eller bådadera.

Huvudsaken är att man tar till sig SBK:s policy och inte ser till hunden som ett objekt för att bättra på sin taskiga självkänsla. Endast så kan vi räkna med att även i framtiden få hålla på med vår sport.

Lothar Marunga
A-domare, IPO-domare

Lärare i Hundtjänst