Utan nu skall man beskriva hunden och tolka beskrivningen.  I princip kan man då inte bara säga vad man tycker, utan man skall notera (beskriva) allt som hunden gör/visar och den vägen bilda sig en uppfattning om hur hunden är (tolka).

För att förtydliga tar jag ett exempel och jag väljer då att göra det med en bil istället för med hund.

Bilen kommer in med sin förare och då lägger jag märke till att;

• Den är väldig låg

• Den har mycket breda däck

• Färgsättningen är i klara färger

• Den har bara plats för en person

• Det finns inga strålkastare eller baklysen

• Den har stora spoiler fram och bak

• Fälgarna är blanka och fastsatta med bara en mutter

• Motorn sitter bak

• Det saknas reservhjul

• Markfrigången är extremt liten

• Hela bilen är full med reklam

• Det är mycket avgasrör som mynnar ut där bak

Vi kan sluta  här, även om det finns mycket mer att kommentera.

När jag tittat igenom mina anteckningar frågar jag föraren hur hans bil är, kör han mycket varje dag, tar den mycket bensin, vad kostar den i försäkring m.m.

Sedan tolkar jag informationen. Jag säger: Det är en formel 1 bil du  har. Med den kan du köra fort på bana, men den lämpar sig inte för skogskörning. Eftersom den har breda däck kan du köra fort i kurvorna, men om du kör för fort kan det hända att du åker av…

Sedan får han lite tips av mig hur han kan hålla bilen blank, var han skall tanka för att hålla nere kostnaden och vilket försäkringsbolag han kan anlita för att få högsta bonus.

Ja, ungefär så är det meningen att instruktörerna skall analysera hundarna för att sedan tala om för hundförarna hur dom på bästa sätt skall komma tillrätta med sina hundar.

Jag hoppas ni förstår att mitt exempel är skämt. Lite tycker jag nog det är överdrivet, men på det hela är det OK.

Problemet med hundägare är att dom för det mesta har förvånansvärt lite reda på vad för hundar dom har, och då kan det vara bra med ett analysinstrument enligt ovan. Men tyvärr är det många gånger så att man talar för döva öron. Man är medveten om problem men när man kommer till problemlösning vill man helt enkelt inte inse att det för det mesta ligger hos hundföraren och dennes attityd. Antingen finns ett stort Lassiesyndrom i botten, typ "att det borde dom väl fatta..." eller så kan det vara tvärtom att problem målas upp som inte finns.

Mest synd är det om hundar som befinner sig i en gråzon för att hundföraren p.g.a. missriktad snällhet inte förmedlar hur dom egentligen vill att hunden skall bete sig. Och hunden försöker och försöker och ingenting passar. Det blir en oändlig ström av nej, fy, vad var det jag sa, gör inte om det där, plus massa annan hjärndöd kommunikation.

För egen del kan jag nog vara ganska tuff mot min hund, för jag uppfattar att har jag visat honom en sak i storleksordning 3-400 gånger och jag vet att  han vet vad det betyder, så tycker jag nog att jag kan kosta på mig en korrigering om han antingen visar stinkfingret eller "jag skall bara..."

Däremot har jag börjat få nolltolerans för hundförare som korrigerar och tjatar på sina hundar där dom inte har en aning om vad dom gör för fel eftersom hundförarna är så luddiga i sin framtoning.

Och med samma logik är väl jag lite puckad som kritiserar hundföraren när jag egentligen inte lyckats förmedla vad  han/hon gör för fel...

Räddingshundkurs Rosersberg mitten 80-talet.

Marunga i blå kostym och Solo med gåbortskor.