​

​

​

​

Hunden som kan allt!

Tyvärr är det sluttävlat tills vidare. Jag tänker på tävlingsförbudet jag fick av SBK för att jag ställde upp och försvarade

Kinds mest framgångsrike tävlingsförare mot trakasserier i hemmaklubben.

Men redan innan dess var jag bojkottad av Kind BK.

En tre dagar för sent inkommen anmälan till skyddstävlingen 2009 nonchalerades helt av tävlingssektorn.

Jag fick inget besked överhuvudtaget. Genom andra anmälda fick jag reda på att jag inte var med på PM:et.

Det som tidigare var utmärkande för klubben och som var dess styrka; "live and let live", har tydligen ersatts av "live and kill"!

​

​

Vi har fixat uppflyttning till IPO 3 och vi har gjort korningens mentaldel med 458 p. Tror det motsvarar ca 170 enligt det gamla sättet att räkna och det var nog den siffran jag nämnde efter att ha haft hemma valpen i 2 dagar.

Godkänt IPO 3 skedde utan att det någonsin lagts någon godisbit i spåret. Likaså skippade vi den nördiga makeringen och apporterade in föremålen istället. Den tyske domaren frågade hur man kan få en hund att spåra så noga i den farten.

Betr. lydnaden skippade vi det töntiga att sitta framför vid ingångarna - bara svenskt rakt igenom. Har man bra snurr på hunden för övrigt så fungerar det mesta.

Har börjat träna svenskskydds på gamla dar...Korgen kan vara lite knepig att få till. Det skall visst bara stötas en gång...

Life can bee so easy (Izze)!

Tidigt 80-tal fick jag en hund som kom att betyda mycket för mig. I princip var han bara något mer än medel, men vi hade en otrolig kommunikation och tävlingsmässigt nådde vi vissa framgångar.

Korad 229 p, 1:a öppen klass, 13 brukscert, 5 avkommer på samma Bruks-SM och frisk hela livet. Vid 12 års ålder kunde han fortfarande lätt hoppa över en herrcykel.

I min enfald trodde jag att det var så det var. Tyvärr blev jag ganska snart varse att det inte vare så lätt. Efter Solo, som hunden hette, följde hund på hund med mer eller mindre påtagliga brister. Bl.a. lyckades jag med konststycket att få 2 hundar med testikelfel på raken. Klåda, HD t.o.m. mentala defekter lyckades jag samla på mig.

Allt ändrade sig våren -05 när jag träffade IZZE med kennelnamnet Treböken. Två dagar efter hemkomsten sade jag "att här är det helt klart Solovarning" och på den vägen är det. Trevlig, pigg, lyhörd, skapligt snygg, bra förröntgen, ingen klåda. Nu gäller bara att se till att det håller hela vägen. För händer inget oförutsett så blir vi giftiga.

Till våren blir det appellklass, och sen är vi på gång igen..

Fel: våren har varit och appellen och BH är avklarade. Nu väntar och IPO 3, lägre klass sök och skydds.

(SOLOS syster)