​

Nåt  tråkigt har hänt.

​

Jag fick besked att en av mina distanskompisar gått  ur tiden.

Det är Björn Josefsson som i alltför tidig ålder lämnat oss. Björn har under lång tid funnits i min bekanstkapskrets utan att vi för denskull nött på varandra. Vi har båda vetat var vi haft varandra och har det varit något som den andre behövt reda ut (inom vissa gränser) har den andre ställt upp.

​

​

Vi som känt Björn vet att han var ett socialt geni som kunde applicera sig i varje situation.

​

Jag lärde känna Björn via hundklubben och ambitiös som han var, tävlade han upp sin hund till elitklass. Han blev också en av de bättre skyddsfiguranterna i distriktet.

 ​

Som figurant var han som ett vin. Han blev bara bättre och bättre med åren, och det var mer än en hund som tvekade när det gällde modprovet.  Ett tag fick han smeknamnet ”dobermanndödaren”. ​ Men han gick inte mygelvägen så han blev aldrig uttagen att figurera på SM, vilket var synd, för det hade han fixat elegant. ​ Ironiskt nog var det han som för två år sedan fick  mig att ändra livsstil, så det är hans förtjänst att jag, i varje fall för närvarande, har bra fysik.

​

sept 2010

---