​

​

​

..ny bil är som balsam för själen. Stor, stark, tung - ett måste för varje miljövän

​

​

​

sen finns ju dom som man bara kan drömma om, dvs ännu starkare.

​

​

​

​

​

---

Jag  tog körkort 1959 i en treväxlad Volvo PV. Det tog 2,5 mån att få kortet i näven från första lektionen. Total kostnad inkl. fotografering och läkarbesök 280 kr.

Detta var nyckeln till omvärlden i en tid när gemene man fortfarande inte hade telefon, tv:n var för den besuttne och kulspetspennan just var uppfunnen.

 

Första bilen var en  Ford V8 -46, s.k. Drömford. Caryl Chessman lär ha haft en likadan. 100 hästar, vita däcksidor, originalradio  och sökare på taket. Vad mer kan en 18 åring begära. Man tankade för 10 kr och det räckte hela kvällen

 

Gammalt djungelordspråk: Det går inte att byta bort en gammal Citroën. Det är bara att ställa och köpa nytt

.

Den enligt min uppfattning mest ultimativa Cittran som byggts. Helt kompromisslös utan ens ett försök att nå ut till en bred publik. Dom nya cittrorna däremot  fnaskar för massan, så nu är det inte roligt längre.
 

Trots detta åker jag omkring i en XM  och jämfört med CX kunde man lika gärna åka japanare. En svulstig ratt som skymmer instrumenten, hårda säten, en bromspedal som ger vika när man trampar på den, en ratt som inte har automatisk återgång. Dessutom en nästan normalhård fjädring. Det enda förmildrande är den variabla markfrigången. 
Men det är klart. Den är äckligt vacker och det spelar ingen roll vad man ställer den jämte. Den håller i alla lägen.

 

Här måste jag gå in och korrigera. Denna cittran finns inte längre. Det fanns några alternativ för att undvika en större olycka och även om valet föll på det bästa alternativet, så tog cittran slut där. Tyvärr!

​

Emellertid har äldste sonen övertygat mig om att åka omkring i bilar där man dragit skruvarna hela vägen. Så nu är det tyskt som gäller. Och det är klart att det känns tryggt med 10 airbags på gamla dar´.

​

​

Korrigering:

Audi var inte  min grej. Tror jag är fast i Citroenträsket, så efter bara 9 mån blev det blev återfall.

När besinen är så dyr som den är, vill jag helt enkelt ha ut lite mer än att bara kunna ta mig från punkt A till B.

​

 

​

​

Där emellan har jag åkt omkring i en hel del godsaker:
Chevrolet -55, Mercury -57, Galaxie -59, Chevy Impala -65
men också i en massa dynga:Opel-64, Opel-65, Rekord-66, Fiat 125-67,  Renault 16, Renault 16 ts (fast den var ganska bra) -68, Pegeot 204 D, Pegeot 504 D, Honda -75

and then nirvana was invented:

Citroen -77, Citroen -79, VW Bus -82, Subaru 4WD-89, citroen -87 (2st) citroen -90,

 

Även om inte bilarna var bättre förr, var dom i alla fall mycket roligare. Då tänker jag inte på VW, PV och Amazonpruttar från den tiden utan på USA bilar. Mercuryn på bilden var en 57:a. 255 hästars V8. Den var 5,40 lång och tvådörrars. Bilen var helt klart av typen "självraggande" och var som balsam för ett taskigt självförtroende. Den körde ifrån allt som fanns på vägarna (fanns ingen hastighetsbegränsning) och hade en oerhörd aptit på soppa och däck. Lägg märke till frisyren typ "Elvis / Little Richard"

 

​	40-årskrisen löstes enkelt genom att skaffa motorcyckel, Den som inte haft en MC stående i vardagsrummet över vintern har inte levat!     ​

I samband med ett domarjobb i Borås BK, blev jag vittne till ett drag-race. Hundkompisarna uppfattade det som jobbigt eftersom det sinkade dom på hemvägen....men jag sjönk in i nostalgistuket från 60-talet och tog denna stämningsfulla bild.
Jag tycker det finns mycket symbolik i den. I varje fall kan min sjuka hjärna läsa in symbolik i den!